Är så ledsen och så ARG...

Varför ska det vara så svårt att vara en bra förälder ? Varför finns det ingen handbok i hur man ska bete sig för att få vardagen med tonåringar i huset att fungera ?
En manual för barnuppfostran ?
En annan manual för hur man blir en bra förälder ???

Är så innerligt trött på att gräla och noisa mest hela tiden. Känner mig som en tjatmaskin, tjat- tjat - tjat och gnäll- gnäll- gnäll men ingen lyssnar eller ens reagerar.
Ingen märker mig utan alla tar mig helt förgivet och behandlar mig som luft. Varför har det blivit såhär ?



Önskar jag kunde lämna allt och bara sticka iväg. Strunta i alltihop ! Glömma alltihop !
Alla dagar ska jag tvätta, diska, handla, laga mat, städa, gå med hunden...ja göra nästan allt !
Bara plikter och jobb utan något som helst tack.

Om jag nångång ber en tonåring hjälpa mig får jag tjat- tjat- tjata och ändå händer inget. När jag för sjuttiofemte gången tjat- tjat- tjatar och vrålar blir jag ner skälld över att jag tjatar och kräver mer än nån annan i hela världen. Stackars barn, stackars tonåringar som blir så illa behandlade i vårt hem.

Är det då för mycket begärt att en tonåring städar sitt rum ens varannan vecka ? Då menar jag "lätt" städning. Ingen dammtorkning, ingen noggrann dammsugning och heller ingen golvtvätt. Med städande menar jag plocka golvet tomt så man kan gå in utan att trampa sönder speglar och annat som ligger gömt under högar av kläder... Är jag för krävande ?

Känns som jag är nåt slags "roskkorg" dit man kastar ur sig alla grodor och tråkigheter och svordomar... och tillika en hushållerska som aldrig behöver höra ett snällt ord. Hur har det gått såhär ?

Orkar inte längre ha det såhär... Hjälp mig nån !!!

Nu blir det slut på tjat- tjat- tjatet för jag slutar fungera !!! 

- Jag handlar endast det jag själv vill ha !
- Jag tvättar endast mina egna kläder !
- Jag orkar inte städa !
- Jag orkar inte föra ut roskpåsen !
- Jag slutar torka bord och diskbänkar !
- Jag lämnar mina kärl framför tv !
- Jag lämnar mina kläder liggande dit dom faller !
- Jag lagar egen mat !
- Jag orkar inte om nån ber om nåt, inte hinner jag heller komma och sen glömmer jag det lika fort !
- Jag berättar inte vart jag går eller när jag kommer !

- Om nån säger nåt negativt om dethär, vrålar jag och blir så sååårad och arg !!! Jag lyssnar helt enkelt inte på nån form av kritik !!! Fatta !!!

Tyvärr måste jag gå med hunden, hon är oskyldig och kan inte gå själv ! Stackars min lilla hauva <3 när ingen annan än jag går ut med henne. Hon är alltid glad och hon förstår mig precis. Hon vill alltid vara mig till lags, tack och lov för min fina vovve :)

Har på känn att mitt löfte att sluta fungera och gå i strejk aldrig blir av. Men drömma får jag väl ändå !!! Om en stund fortsätter jag väl som förut...

Ska hänga upp tvätten, sätta på en en maskin till. Fixa fredagsgott, höra på gnäll varför jag inte köpt sånt och sånt istället, varför jag gör si och så...
SUCK... Kanske det är helt normalt att mamman är hushållerska, mamma, hustru, roskkorg, slagträ, städerska, hundrastare, bilchafför, bank, servitör, betjänt, uppfinnare, roskistömmare...

Inte är det roligt när det är så 365 dar i året, men biter ihop och gör det därför att jag älskar mina lata, slöa, bekväma, uppkäftiga, envisa, nosvisa, förskräckliga tonåringar !